Jennyhellstrom

 

När jag fyllde år i höstas så fick jag ett gammalt foto av mormor, på mig & morfar, från när jag var liten. Den står nu på min byrå i sovrummet. Tänk vad många fantastiska människor man har i sitt liv, för att sedan behöva säga farväl till många av dem. Min fina morfar. ♥ Jag sov ofta hos mormor & morfar när jag var liten. Ringde dem ofta & när mormor svarade så hörde man alltid moffa i bakgrunden skrika glatt: "Är det lilla jenny?". Minns fortfarande att han alltid åkte en massa karuseller med mig på liseberg. 

 

Det är så tröttsamt med meningen "ta vara på varandra, för man vet aldrig när det är sista gången man ses". Kan inte alla bara få bli gamla? Dessa sjukdomar är så fruktansvärda. Jag får ont i magen bara av att tänka på hur många liv exempelvis cancer tar varje år. Varje dag. Hur en så stark människa kan brytas ner & sen försvinna. 

Det är många år sedan du lämnade oss nu moffa. Men du finns alltid i mina tankar. Jag saknar dig. Jag är så himla glad över bilden på oss två. Blir varm i hjärtat varje gång jag går in i sovrummet & ser den.