Jennyhellstrom

Jag tittade igenom lite gamla bilder igårkväll & slogs ganska snabbt utav hur jag brukade göra till mig på alla kort. Visst det kanske var någonting som alla gjorde lite på den tiden, det var väl roligare med flummiga bilder än seriösa. Men jag kommer ihåg hur osäker jag var på den tiden. Jag trivdes inte alls med mitt utseende & kände att jag hellre var oseriös på bilden & blev antingen "snygg" eller om jag blev ful så kunde man ju skylla på att det var pga. att man var oseriös. Om man var seriös på ett kort & blev ful så var man ju helt enkelt bara ful.

 

Jag brukade säga till alla vänner att ta bort kort på mig, speciellt kort som jag skrattade eller log på för jag hatade min mun och mitt leende. Det är svårt att hitta en bild på mig från tonåren där jag faktiskt ler Min farmor har alltid tjatat på mig att jag gör så mycket konstiga miner så fort någon ta fram en kamera & ja, det är sant. Man kan tycka att jag var så fjortis när jag var i tonåren men kan det helt enkelt vara en enorm osäkerhet också? Det spelade ingen roll att jag hade väldigt många vänner, som dessutom var helt fantastiska & gav mycket komplimanger osv. eller att jag ständigt hade nya killar. Ingenting spelade någon roll eller hjälpte, jag var så pass osäker på mig själv då. 

På ett sätt har jag förändrats en del utseendemässigt sedan dess men samtidigt inte. Jag blir besviken på mig själv över varför jag var så dum mot mig själv på den tiden. Om jag hade någon finne så var min dag förstörd. Jag kommer ihåg när jag var tillsammans med min förra kille (då var jag ca 14år) & jag hade någon finne eller två, så gjorde jag allt för att dölja det eller så vände jag ena sidan till hela tiden så han inte skulle se. Hur töntig var man inte? Nu skiter jag blankafan i om jag har en finne mitt i pannan, so what? Vem har aldrig haft det liksom? & vem fan bryr sig om den?

 

Nu skäms jag. Jag skäms över hur jag såg på mig själv & jag skäms över hur jag såg på andra. Utseende var på den tiden så himla viktigt & nu känns allt sånt så himla oviktigt. Jag struntar i hur folk ser ut. Jag struntar i hur tjocka/smala de är, jag struntar i vad de har på sig & jag struntar verkligen i hur de ser ut i håret eller om de har finnar. Nu tycker jag ärligt talat att alla människor som har en vacker insida, är vackra utåt också. 

Jag tycker att en person som utstrålar självsäkerhet är det vackraste & sexigaste som finns. Sluta göm er bakom en massa grimaser! & tjejer, sluta dölja er bakom ton av smink, eller nej, om ni verkligen trivs i det så kör hårt men du ska veta att du är som vackrast utan. "Ett leende är det vackraste du kan ha på dig" ♥

 

Jag gillar denna Jenny mycket bättre. Självklart kan det dyka upp en ful grimas ibland men inte av samma anledning som förr & definitivt inte lika ofta. Det händer fortfarande väldigt ofta att jag är missnöjd över bilder på mig själv men jag säger inte till folk att ta bort dem. Det kan jag väl bjuda på då, för vem fan bryr sig egentligen?