Jennyhellstrom

Okej, ärligt talat nu då. Jag är så himlans nedstämd & ledsen just nu, så det får bli en liten bloggpaus för min del. 
Grejen är att igår hittade jag & fredrik en bostadsrätt som var till salu, vi ringde mäklaren och berättade att vi var intresserade. Till vår stora förvåning så fick vi komma på en privatvisning tillsammans med mäklaren redan samma dag. Vi älskade lägenheten och frågade vad säljaren ville ha för den för att den skulle slippa gå till den riktiga visningen & vi skulle få den på en gång. 

 

Säljaren gav oss ett bud som vi absolut inte kunde tacka nej till. Mäklaren ringde oss senare på kvällen & ville att vi skulle komma in & skriva på papper. Herregud, det här är ju bara för bra för att vara sant, tänkte vi! & ja, självklart var det de också.. 

Efter en stund ringer mäklaren tillbaka & säger att säljaren har köpt ett hus och det är besiktning imorgon (alltså idag) & vill då vänta med att skriva på några papper tills huset är kollat. Så idag, torsdag kl 20.00 skulle lägenheten bli vår. Om det inte skulle vara någon annan som skulle försöka tränga sig in i budgivning. Vi har gått på helspänn hela dagen och varit nervösa över att mäklaren ska ringa & säga att någon har budat.. nu ikväll, 3h innan vi ska in och skriva på pappern så ringer det och han säger att det är någon som har budat.. 

 

Så det som inte fick hända, hände. Det blev en budgivning. Igår var lägenheten i princip vår för 450 000:- och idag steg den upp till 570 000 och då gav vi oss. fy fan säger jag bara. Jag förstår både mäklaren och speciellt säljaren, självklart vill de ha så mycket pengar som möjligt men det känns som att någon har pissat på oss. 

Hade besiktningen på hans hus varit igår istället så hade vi ägt en lägenhet nu. Men istället står vi här nu utan någonting. På ruta ett igen. usch vad jag börjar bli less. Visst, ska väl inte vara så himla nere för detta, det var antagligen inte meningen att vi skulle ha den lägenheten men vi har väntat länge nu och för första gången på ett halvår så var det så himla nära. Men som vi märkte igår så kan det gå fort. Vi kan få en lägenhet på en dag om vi har tur och vi kan få vänta flera år. Det är det som jag hatar mest med allt - att inte veta någonting om hur framtiden ser ut. 

 

Så nu tar jag en bloggpaus. Har inte mycket att skriva om och känner mig inte på alltför bra humör så jag återkommer om några dagar :) Hoppas ni får en riktigt fin helg, jag ska bara plugga & umgås med min fina kille ♥