Jennyhellstrom

Just nu är jag livrädd samtidigt som jag verkligen längtar tills nästa helg. Tänk att jag snart ska flytta & bli norrlänning! Jag kommer sakna min familj mest - tryggheten, det bekväma, alltid någon hemma att prata och umgås med, glädjen & kärleken. Nu kommer jag bara få prata med dem i telefon & via skype, kommer försöka komma ner till Jönköping så ofta jag kan men det blir kanske 1 gång varannan månad, max. Sen på loven så är jag såklart hemma också (jul&sommarlov) & självklart kommer jag tjata hål i huvudet på familjen & vänner att dem ska komma upp till Norrland! Men alla måste ju lämna boet någon gång, & nu är det dags för mig. Det jobbiga är bara just det att det är 100mil hemifrån. 

 

Min bebiskisse kommer ju få stanna kvar hemma tills jag & fredrik har hittat oss en egen lägenhet, så honom kommer jag att sakna ihjäl mig efter. Tycker bara synd om honom ifall han ska få flytta runt & hålla på, då har han det bättre här hemma så länge ♥

 

 

Något man verkligen har börjat inse nu när man börjar bli äldre är vilka ens riktiga vänner är. Under hela ens ungdom så kommer vänner & dem går, men nu känner jag att jag verkligen har funnit mitt umgänge, vissa gamla som hållt sig kvar vid mig & vissa nyare bekantskaper. & jag tänker verkligen kämpa för att hålla kontakten med dessa underbara människor nu när jag bor så långt bort för vill ha dem vid min sida när jag kommer hem igen. 

 

Tänk att bara på några dagar så kommer mitt liv vändas helt ut & in. Jag kommer inte ha min familj där som jag kan träffa när jag vill, jag kommer inte ha någon som tvättar åt mig eller lagar mat, jag kommer få klara mig själv, jag kommer inte kunna ringa någon vän jag saknar för en fika, inte gosa med min kisse när jag vill, inte ha ett heltidsjobb med en go lön varje månad. Det kommer vara en helt annan miljö där uppe, längre vintrar, helt annan dialekt, känna mig vilsen överallt osvosv. men åh vad det ska bli spännande, bara att ge sig av och se vad som händer!