Jennyhellstrom

vem förstår sig egentligen på kärlek, till 100% ? svar: ingen.
det finns olika sorters kärlek, kärlek till sin familj, sina vänner, ett djur och en
kärlek mellan två människor (ni fattar vad jag menar). & man måste lära sig en sak;
alla människor är olika. och det tar ett tag innan man lär sig hur ens partner fungerar,
& det tar tid, man måste ha tålamod om man är i ett förhållande men det är det värt,
tro mig. och en sak jag har tänk på, som irriterar mig sjukt mycket är att vissa människor
känner att dom måste ha en viss makt över sin partner, vafan? dom vill inte vara någon
"toffel" okej, jag förstår ändå principen lite eftersom om man är för puttinutti hela tiden så
blir det lätt att man blir tagen förgivet, men varför ska det behöva bli så? sånt bestämmer man
helt själv. jag tycker att det är synd & skam att folk börjar ta folk som älskar dom förgivet,
det är ju såna man ska ta vara på till 100000%, för vad är bättre än kärlek? inget!
Jag kan själv säga att jag har råkat göra det misstaget några gånger, att jag börjat ta någon
förgivet, och så himla mycket förstörs pga. det. så himla synd, men som sagt; man lär sig utav
sina misstag. & nu har jag såna underbara vänner & världens finaste pojkvän.
& dom tänker jag hålla fast vid.

jag verkligen hatar att se när två människor bryter upp, om det så är ett gift gammalt par ,
till något ungdomspar som varit tillsammans några månader. det är inte alltid meningen att
vissa ska vara tillsammans helt enkelt, men när man verkligen tror på ett par, man tänker:
åh, dom här två kommer hålla ihop föralltid. och sen bara tar det slut, vad hände?
hur gör man för att det ska funka? man börjar tvivla, "om dom inte klarar det, hur ska jag
klara det då?" men bara om man vill, så kan allt funka. sluta ta din partner förgivet,
sluta vara sån himla bitterfitta & acceptera varandra. men håll inte inne allt för dig själv heller
så att du mår dåligt över det ist, utan; är det något som stör dig så berätta det för honom/henne
men gör det inte till en sån stor grej om det egentligen bara är en liten småsak.
och ibland så svalnar känslor, det händer & det är bara att acceptera, hur svårt det än är tyvärr. 
min värsta egenskap är nog svartsjuka, jag är så galet jävla svartsjuk så det finns inte..
vad gör man åt det? man får försöka sluta upp med det bara för svartsjuka är det mest
onödigaste som finns enligt mig, din partner är tillsammans med dig för att han/hon älskar
just dig, ingen annan! & jag vet att det kan vara svårt att tänka positivt ibland men håll kvar.
som sagt så hatar jag att se ledsna människor efter att det har tagit slut, så himla sorgligt &
inte minst tråkigt. men vad du/ni är gör: tappa inte hoppet. hoppet är det största du har och
förlorar du det, vad har du då? människor kommer & går hela tiden, man går igenom så mycket
genom livet och möter många nya människor på vägen. bra som dåligt, man testar sig fram.
ibland hittar man inte sin "rätta" förrän man är uppåt 30år, och det finns dom som hittar sin
soulmate redan vid 13års ålder också.

vad du än gör, nu låter det kanske lite töntigt men: följ ditt hjärta. skit i allt grupptryck som
finns här i världen. strunta i det bara, gör det som känns rätt för dig. & förhelsike;
ta vara på dina nära & kära. & när någon gör något dumt, ge inte upp dom bara för en liten sak,
alla gör misstag, att fela är mänskligt. men låt ingen uttnyttja dig..

men ville bara säga också att; jag älskar min pojkvän fredrik. han är verkligen helt rätt för mig,
han kommer jag hålla hårt fast vid. han är det finaste jag har ♥ ta hand om er! puuuuss