Jennyhellstrom

Ibland måste man bara stanna upp & andas. Man vill hela tiden att dagarna ska gå fortare, man längtar efter helgen och andra saker man ser fram emot. Men man måste stanna upp & ta in livet också. Livet händer här & nu. Tiden går så fort ändå, snart sitter vi här & är 85 istället för 25.

 

Ska inte sticka under stolen med att jag börjar få lite åldersnoja också. Fyller 25 om några veckor. Många i min ålder är redan gifta och har barn. Giftemål är ingenting jag efterstävar alls de kommande 10 åren men barn stressar mig. Jag vill inte ha barn nu men blir stressad över min ålder och att det sen kanske är försent. Vet inte riktigt hur jag ska förklara mina känslor i text men tror många förstår ändå. Jag vill bara ta hand om mig själv ett tag till & resa lite till, men allting bara händer så fort och helt plötsligt har det gått ett år sedan man reste iväg senast. Man vill så mycket men det händer dessto mindre. Konstigt. 

 

Jag saknar mitt liv i Umeå rätt ofta. Allting var så enkelt där. Hade mina bästa vänner som jag umgicks med i princip varje dag. Inga bekymmer mer än några arbeten i skolan som skulle in jämt & ständigt. Jag var så lycklig, jämt. Säger inte att jag inte är lycklig nu men det är annorlunda, kanske beror det lite på stressen jag skrev om ovanför, kanske är det för att man är "mer vuxen" nu. Jag önskar i alla fall att jag hade mina norrländska vänner närmare. Jag saknar Jessica, kickan, erica & hanna. ❤ Ingenting blir någonsin som förut, inte så länge jag bor här, men är så tacksam för dem åren där uppe med er. Tänk vad jag grät floder när jag flyttade upp till Umeå, 100mil ifrån min familj, enda personen jag kände var fredrik. En helt främmande stad, så långt hemifrån. & jag fann er, direkt. Ni gjorde mitt liv till en enda stor mysig fest. Thank u.