Jennyhellstrom

Jag studerar 3 år på Universitetet. 3år. Jag är så otroligt imponerad på de människor som väljer att studera ännu längre tid & ännu mer imponerad över de som har barn samtidigt. Hur finner ni motivationen och tid? Jag har nu tagit mig igenom halva utbildningen och kan ärligt säga att motivationen är lite som bortblåst för tillfället. När jag började Universitetet hösten 2013 så gick jag in med rätt inställning och var så strukturerad. Jag vart så nervös första halvåret för att jag inte skulle klara mig igenom alla tentor att jag gjorde inte mycket annat än att plugga under dagarna. Jag lämnade in alla uppgifter flera dagar innan deadline. 

 

Nu tar det lång tid för mig att påbörja uppgifterna som vi har. Jag har börjat falla in i gamla vanor lite med att göra allting några dagar innan. Jag har alltid varit en person som arbetar bäst under press men när jag började skolan för 1.5 år sedan så försökte jag få bort den vanan och ändra mina rutiner, nu är jag tyvärr där igen. Jag finner ingen riktig motivation för tillfället. Jag klarar fortfarande av allting i skolan, det går bra för mig så det är inte det som är problemet men jag blir besviken på mig själv över hur seg jag har börjat bli. Är jag skoltrött tro? Den enda ledigheten som vi får är vid sommarlov och då jobbar man ca 5-7 dagar i veckan så kallar inte det någon riktig ledighet heller. 

 

Vi har en uppgift som skall in nu på måndag, då endas preliminärt och den behöver ej vara klar men man skall ändå ha hunnit komma en bit eftersom den skall bli bedömd utav en klasskamrat och vi skall ha ett seminarium kring våra arbeten. Jag har knappt börjat än, ändå har vi haft flera dagar på oss att studera inför detta. Istället får jag sitta lör, sön & måndag inför detta. Usch, efter denna uppgiften så måste jag hitta tillbaka till mig själv och finna ett inre fokus. Detta fungerar inte längre! Vilket tråkigt inlägg detta blev men behövde lätta mig hjärta lite för att kunna ge mig själv en spark i arslet!