Jennyhellstrom

jag har hört människor säga att äkta kärlek inte finns, att kärleken bara finns där i början
men att alla sedan tröttnar & känslorna lite för varje dag försvinner varje sig man vill eller inte?
detta är sån bullshit. dedär lilla i början, med fjärillar i magen, att man rodnar för minsta
lilla och att händerna blir alldeless svettiga så fort man håller den personen i handen,
dedär är inte allt? om man slutar bli helt till sig och nervös när man ska träffa personen,
de betyder inte att man tappat känslor, bara att det har tagit sig till en högre nivå.
självklart så händer det varje dag att människor inte tar sig förbi det första stadiet & lämnar, 
eller att dom helt enkelt bara slutar känna. men dedär lilla romantiska och mysiga i början, 
det var starka känslor & lycka, men aldrig sann kärlek. kärlek är, i alla fall för mig när man vill
leva livet ihop med en person, resa & upptäcka men i slutändan känna att de bästa stunderna i
livet kan vara hemma i soffan framför tv'n (vart som helst egentligen & göra typ ingenting) så
länge det är med just den personen (a)

jag älskar den där nykär-känslan, åh vad mysig den är! & jag kan helt ärligt säga att jag
fortfarande kan bli alldeles varm i kroppen när jag ska träffa fredrik ibland, han kan få mig
att tappa andan helt. vi har snart varit ihop i tre år, och jag känner mig faktiskt mer kär i
honom nu än i början & han sa till mig för max 3 dagar sen att han kände så med ♥
tre år. sjukt länge ändå fast samtidigt inte alls.

det jag ville säga var i alla fall att jag tycker det är tråkigt med folk som helt gett upp hoppet
om kärlek, den finns ju där runt om oss hela tiden - överallt.

men jag vet ändå hur vissa av er tänker, jag har också förlorat kärlek. & fyfan rent ut sagt
vad jobbigt det är. man är bitter & funderar på vad som är fel på en, varför älskar han/hon mig
inte längre? blablabla. man intalar sig själv att "nej men nu i efterhand känner jag faktiskt att jag
nog aldrig på riktigt verkligen älskade honom/henne" men sluta ljug för er själva, det är ju bara
för sorgligt. förlåt om allt låter osammanhängande & konstigt på något sätt men jag orkar inte
skriva 10000m långa inlägg så detta får duga. pusshej!